THE ROADTRIPP II

On life and death 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Att åka till Luleå är inte så komplicerat som man kan tro. Tar man flyget är man uppe på tre timmar. Tar man tåget så är man uppe nästa morgon. Jag tänkte ta tget men ändrade mej mär robbin ringde och tyckte att jag kunde bila upp med honom. Varför inte?

På fredag morgon bar det iväg från eksjö. Vi hade inte rullat mnga meter innan robbin sa att vi behövde luft i däcken på bilen. Så vi rullade bort till macken för att fylla på, men...(här börjas det)...en funkade inte. Så vi åkte vidare till nästa mack fast de hade ingen servicestation. På nästa mack lyckades vi få i lut på högersidan innan apparaten började krångla. Vi åkte vidare med en bil som nu drog kraftigt åt vänster. De tre följande mackarna var automatstationer där det inte gick att fylla på men tillslut fick vi tag i en servicestation och fixade lufttrycker. Vi passade även på att tanka lite. Altså inte från en automat utan från en av de medhavda dunkarna. Låt oss kalla det drivmedel tills vidare.

På vägen stannade vi till hos mästerkocken Björn Z i Norrköping som skulle fixa lite käk. Han hade sett till att pizzerian var öppen. Så vi åt och snackade skit nån timme innan vi for vidare på vår färd. Därefter bestämde vi oss för att ta genvägen över Katrineholm mot Västra Aros. Hmm...hur nycket tid sparade vi på det. Nja...

Men nu gick resan bra. Det ända var att det blev så kallt att inte värmesystemet riktigt orkade med så vi frös som fan. Då kom Robbin på att man kan sätta igen friskluftsintget för att få upp värmen. Det blev jättevarmt i tre minuter innan bilen kokade strax söder om Högakustenbron. Stelfrusna som vi var tog vi en vattendunk och begav oss runt till fots i byn för att tigga vatten till kylsystemet. På ett "kvällsöppet" ålderdomshem fick vi tillsist lite vatten så vi kunde åka till närmaste mack och köpa glyckol.

Den fortsatte vi mot Luleå i lagom fart i lagom mycket förfrysningar. Och fram kom vi utan för många bestående men.

Robin tankar sin bil